Unwilling, in doubt I became the deceiver.

Är så galet uttråkad, deprimerande att inte ha någon att prata med nu när alla är bortresta. Vill bara ha onsdag så jag äntligen får lite vettigt sällskap, eller världens bästa sällskap rättare sagt.

Jag vill ha körkort, jag vill ha ett jobb, en inkomst. Känner mig mig som en avdankad halv vuxen som har svårt att få sitt liv på rätt spår, tur att man inte är ensam i alla fall. Ni som går i skolan, se inte fram emot att ta studenten. Är det mig det är fel på för att jag inte anstränger mig tillräckligt? Eller är det helt enkelt så att det inte finns några jobb? Jag går på en massa jävla möten för att lära mig hur jag ska hitta jobb, men varje gång jag hittar något, så funkar det inte pågrund av att jag inte har nått körkort. Snackade med pappa om att låna pengar till körkort så jag kunde betala tillbaks när jag hittat ett jobb, men det har runnit ut i sanden. När jag tar upp det börjar han bara prata om annat.

Blir ganska trött på det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0